Efter att hela kvällen och halva natten suttit och testat olika nya teman till den här bloggen – jag kände starkt för en förnyelse, nu när jag är i gång igen! – och nu bestämt mig för att prova mig fram med den här mallen, känner jag att det där med att välja är hur trassligt och nervpåfrestande som helst. Varje kommit fram till något känns som en moralisk seger.
Men nu börjar plötsligt allt det där andra eländet också.. Härom dagen kom allvarliga blanketter om att elavtalet måste förnyas. Det är då man ofrånkomligt drabbas av inte bara beslutsångest utan också en djupare livskris. Alla dessa valmöjligheter. Ska man stanna, ska man gå? Och är det värt besväret? Ska man ägna nätterna åt att googla sig till billigaste priset eller lita på, att ens nuvarande leverantör hör till dom schystare?
Och idag kom nästa blankettbunt. Nu är det kretsloppförvaltningen som berättar, att man tagit bort rabatten för att vi själv komposterat vårt matavfall. Nu vill dom gärna lägga vantarna på det, för den nya tekniken gör, att de kan få ut jättebra biogas.
Men jag vill gärna ha kvar min varmkompost. Den är förträffligt bra i trädgården. Och så är det alltid lika spännande, att öppna locket och se vad som hänt sen sist. Och bli lite småäcklad av alla miljoner kompostmaskar som ormar och slingrar sig.
Man kan tydligen också få välja att få sina sopor hämtade en gång i månaden.
Det vore bra, om jag bara kunde förstå, om jag får lov att kryssa i den rutan eller inte. Jag tror, man måste uppfylla några hemliga villkor.
Efter att all upplysning och påbud från kejsaren att sopsortera och köra det sorterade till återvinningsstationerna (som alltid är överfulla och äckligt skräpiga), har vi i stort sett inga sopor kvar till sopgubbarna. Dom kan numera inte klaga på oss, om de får ont i sina ryggar. Vi kör iväg med vårt välsorterade skräp och får som belöning känna oss nästintill heligt duktiga.
Däremot kan man undra, vad det är för samhällsnyttig idé, att tömma tomma soptunnor.
Så en gång i månaden, snälla Kretslopp. Och våra matsopor får ni inte. Ifall det var ett av era hemliga villkor.
Att ställas inför extremt snabba val kan man göra när ens mobil ringer mitt under arbetet och en lite diffus röst i andra ändan påstår att jag ju varit prenumerant och nu har dom ett jättekäckt erbjudande till mig. Speciellt när man är någon annanstans i tankarna och inte riktigt hör.
Jag trodde jag sa ja tack till tidningen Form. Som jag just då kunde tänka mig att få hemskickat ett tag. Det var ju så länge sen, varför inte, den skriver ju om sånt jag håller på med. Konsthantverk, design, formgivning. Bra. Avdragsgill facktidning.
Men det var inte Form. Kom jag på flera dagar senare. Det var iForm. Träningstidningen. Inte avdragsgill.
Jag borde ju ha fattat, när premien var en tunn vindjacka att ha när man löptränar. Håller man på med konsthantverk behöver man ju ingen vindjacka! Om man inte har en jäkligt dragig ateljé.
Om jag däremot inte är en duktig konsument och ser över mitt elavtal kan det hända, att jag behöver några rejäla ylletröjor. Men den optionen fanns inte med i erbjudandet.
spinna halm 